Kapitel 2.
Dagen började som alla andra dagar före den.
Jag fick mjölk och lite bröd och köttbitar.
Elof som mannen hette gick ut och matade alla andra människohundar och började sedan med affärerna.
Medans han stod och pratade med kunderna gick jag en runda runt gården.
Hi, hi! Han vet inte vad som väntar honom
He, he! nej! Det ska bli kul att se hans min sedan.
He, he, ha, ha, ho, ho
Huggtand och Käft!
Två hämska människohundar som alltid älskade att reta gallfebern på mig.
Jag brydde mig inte om dom som vanligt och gick runt huset och in igen.
Huggtand och Käft var ungefär lika gamla som jag men var födda i fångenskap och hade onormalt långa framtänder.
Efter en lång stund kom Elof in.
Han stod i dörröpningen och bara stirrade på mig.
Jag blev nervös av mig.
Tillslut så började han att prata, men det han sade var hjärtekrossande för mig.
Ja då är det väll dags nu då?
Sa han och tog mig i famnen och gick ut.
Han gick fram till en tom stolpe och sa.
Dags för dig att hitta ett hem
Nej!!!
Skrek jag och försökte komma loss, men hans grep var starkt och han höll mig kvar.
Han snodde repet runt halsen på mig och gick sin väg.
Jag roppade på honom flera gånger, men han brydde sig inte om mig.
Jag blev så ledsen så jag grät, han tyckte tydligen inte om mig längre.
Vad hade jag gjort för fel?
Och där satt jag dagut och dagin, jag började med att hungerstrejka,då kanske han skulle ta mig tillbaka men det gjorde han inte och jag blev för hungrig för att strejka så särskilt länge.
Utav alla dom som kom för en människohund så var ingen aldrig intresserad av mig, inte förens han kom.
Hans namn var Torstein och han var väldigt respect ingivande.
Han gick fram till Huggtand ovch Käft och frågade ut dom om deras förmågor.
Huggtand och Käft till er känst herre skrek dom båda två i mun på varandra, drog upp ena tassen till huvudet och gjorde honnör samtidigt som dom bugade sig.
AOO!!
Skrek dom båda två, dom var värkligen att par dumskallar tyckte jag.
Jag bara skakade på huvudet åt dom, vad skulle dom någonsin vara bra för?
Vi kan allt från barn passning till att vakta skatter
Sa Huggtand med tassen fortfarande i pannan.
JA, JA, JA! vi kan vakta skatter
Roppade Käft och tittade på Thorstein med giriga ögon och ställde sig på Huggtands huvud.
Gå av mig!
Skrek Huggtand och putte på Käft så att han ramlade omkull.
Dom började att morra och visa tänderna åt varandra.
Thorstein rullade med ögonen, gned dom sedan efter åt och sade suckande.
Ja, ja dom går väll att ha till något.
Han vände sig mot Elof och frågade.
Vad ska du ha för dom?
Elof svarade.
Med den där.....10 silver mynt.
Sa han med en nöjd blick.
VA!
Skrek Thorstein.
Är du alldeles från vätet? Vad ska jag med den till och vad är det för fel på den när du vill att jag ska ta den också?!
Skrek han så att alla omkring stirrade på oss medans han pekade på mig.
Jag blev rädd, vad skulle han göra med mig om han tog mig endå?
Jag ville inte alls det här och försökte komma loss men det var meningslöst jag fick inte äns stolpen att röra sig.
Hi, hi, hi vilken tönt.
He, he, he ja vilken tönt.
Jag stirrade argt på dom, dom älskade visst det att se någon annan lida, jag hatade dom så mycket.
Nej, nej
Sa Elof lugnande.
Ja har ju hört att er lille son, Alrik vill ha sig ett litet husdjur?
Sa han lite retsamt.
ÅÅÅ!!
Thorstein såg besvärad ut.
Han e hopplös, han påstår att han är ensam, att han inte har en ända vän ändå så ser jag honom leka med sina syskon men ändå så vill han ha ett husdjur.
Han tittade ner på mig och granskade mig från topp till tå.
Är han bra som husdjur då?
Frågade han Elof.
Ja då, underbar.
Fick han till svar.
Han gick fram till mig och stirrade rakt in i mina ögon.
Vad heter du?
Lö, lö, lö, lö, lö.
Jag fick inte fram det, jag var så rädd.
Fram med det jag har inte hela dagen på mig!
Skrek han på mig.
LÖNN!!!
fick jag äntligen ur mig.
Han såg nöjd ut och sade sedan till Elof det han hade längtat efter.
Ja, ja, jag tar väl han också då så kanske han där hemma blir tyst.
Bra val
Sa Elof och tog emot mynten.
Thorstein tog repen Huggtand och Käft var bundna med och mig under ena armen och gick ner till hamnen där hans mannar och skepp väntade på honom.














Devious Comments
Comments